Venella💗
Venella är ett sto född 2002 som Joels pappa Tomas äger alltså min svärfar (gud va dumt det lät) men iaf han äger henne och resten av hästarna jag rider, förutom evita då.
Venella har varit hos oss i 7 år, alltså väldigt länge för att vara ett försäljning stall.. En väldigt speciellt dam minst sagt som slängt av dom flesta som ridit henne under åren. Blir bättre men att bocka efter hinder kan hon fortfarande tycka är väldigt kul. Och nej hon har inte ont hon älskar bara att hoppa. Kanske inte bästa ridbarheten, men hon gör det du ber om och hoppar allt du styr på inprincip. Har gått 130 med Alexandra som också rider Tomas hästar. Med mig har vi tävlat tom 125. Perfekt läromästare för mig som har mycket unghästar.
Nästa år är siktet stadiga rundor i 130 så får vi se sen vad som händer. Alla hästar är ju till salu för rätt pris.
Men är väldigt glad att jag har venella och kan lära mig på och hoppa lite större på hemma och få känna på höjderna.
Min alldeles egna Evita marjos! <3
Evita är min helt egna häst. En 5-åring som jag köpte juli 2013, alltså som 4-åring. Va då knappt riden något, men löshoppa jätte bra.har en stam som talar för sig själv e. Indoctro ue. Argentinus. Var tvungen att ta bort lite vargtänder direkt när jag fick henne men efter det så var det bara att rida lite som med en 3-åring.
Evita är en otrolig häst som verkligen visat att hon hör hemma på hoppbanorna. Enorm ridbarhet och känslan på hennes rygg är aldrig dålig. Dock är hon en känslig dam med humör så man får inte bestämma för mycket på henne.
Vi gjorde våran första Pay and jump på 60 i början på april och sedan dess har allt gått spikrakt uppåt, nu går hon med felfria rundor i nationell 120. Dock fick hon ju en 2 månaders lång tävlings vila i somras då jag var skadad och Alexandra bara red henne hemma. Har alltså extremt enkelt för sig.
Nästa år är det stadiga 130 rundor som gäller för henne om allt går som det ska. Även om allt känns bra och hon känns redo för det, kvala till Falsterbo.
Evita som föl:
Denna hästen står mig sjukt varmt om hjärtat och den dagen vi lämnar varandra vet jag inte vad jag kommer göra❤️.
Att vara allergisk mot det du älskar mest i hela världen...
Under många år har jag varit allergisk mot hö och pollen. Det innebar ju att varje gång jag var i stallet fick jag kli i ögon, hals och rygg och nös stup i kvarten. Förra året gick vi och kolla upp det ännu en gång om det blivit bättre/sämre, då kolla vi även häst och lite andra saker som jag kan vara allergisk mot. Tyvärr visa det en kraftig reaktion även på häst, så det var inte konstigt att jag var allergisk så fort jag kom in i stallet.. Vi var hos lite olika läkare men dom flesta sa det enklaste - sluta rida, det är det som är bäst för dig och din kropp. För mig fanns det inte på kartan att sluta med hästarna, dom betydde allt för mig, dom var min familj. Vi fortsatte och försökte hitta en lösning. Till slut träffa vi en som var villig att hjälpa oss, men det skulle krävas mycket körning för mamma och pappa och så. Men vi valde att föröka detta och ge det den tiden det behövde. Jag åkte till Mölndal varje vecka och tog 3 vaccinations sprutor per gång. Så höll vi på i nästan ett halv år, efter det var det bara en gång i månaden. Tyvärr reagera min kropp inte riktigt som den skulle och jag fick kraftiga allergi chockar efter sprutor. En gång gick det så långt att ambulansen fick komma. Ögon hade svullnat upp så jag knappt kunde se, läpparna såg ut att vara fyllda med botox, pannan och huvudet klia något fruktansvärt men det värsta, det svullna upp i luftrören så jag tillslut knappt fick någon luft. Fick i mig 15 kortison tabletter och 2 andra tabletter men inget blev bättre, tillslut fick jag en adrenalinspruta för att jag inte skulle tuppa av innan ambulansen kom. Jag var otroligt jäkla rädd så det var helt sjukt, kände att mitt liv snart var över. Det var hemskt. Sån tur var fick jag det jag behövde och det blev bättre efter en stund i ambulansen. Efter denna gång fick jag mig en tankeställare...är det värt det?
mitt huvud sa att det var det men det var fortfarande en magkänsla som sa att det inte var det. Jag lyssna på huvudet och fortsatte.
Vi sänkte dosen massor och försökte med sprutorna igen det gick bra, men kom tillbaka små allergi chockar men som tur var inte var lika allvarliga.
I september började jag på Sveriges ridgymnasium i Kungsbacka. Jag var så glad då det passa mig som handen i handsken och alla Goa människor, finns inte ord på hur mycket dom betyder för mig. Sånna vänner jag aldrig mött på förut. Åh vad jag älskar er.
Tyvärr så har jag fått ta besluten nu att inte fortsätta på skolan. Allergin blir sämre och sämre och jag vill kunna ha kvar hästarna hemma. Det blev för mycket häst för mig med att ha det både i skolan och hemma så min kropp orka inte riktigt...tyvärr.
Jag kan vara allergisk mot vad som helst men inte just hästar... Och självklart blir jag allergisk mot just hästar...turen är inte med mig.
Nu har vi haft paus från sprutorna ett tag men ska så snart som möjligt fortsätta och gåta dom igen och hoppas på att det blir bättre , nu när jag inte har hästar i skolan.
Att inte kunna gå kvar i skolan innebär även att jag kommer behöva gå om ettan nästa år, vilket är ännu tråkigare då jag verkligen inte tänkt mig det.
Men detta är vad som måste göras och jag kämpar på för att njuta varje sekund med hästarna ifall jag en dag inte kommer kunna fortsätta. Men innan dess ska allt som går att göra göras. Kanske är jag en dag helt allergifri från hästarna och allt runtom. Det vore en dröm.
I Don't give up
